Diskussion:Dimensionsanalys

Okej, jag nämner några av de mest flagranta. En brist har ni lagt märke till redan. Vi har använt SI-enheter överallt annars utom för temperaturen. Temperatur mäts ju oftast i Kelvin - vi har redan antagit fakta som den aktuella formeln implicerar (d.v.s. vi har mer eller mindre antagit den gäller redan) när vi mäter temperatur i

${\displaystyle \left[{\frac {N\cdot m}{mol}}\right]}$ !

Räkningarna går inte igenom annars. Att anta något man vill bevisa är ett cirkelresonemang och kan inte accepteras. Det var ett vägval jag gjorde; ostringent - javisst, men det förklarar metoden på ett sätt som förhoppningsvis många känner igen. (Jag valde gaslagen för att många ska känna igen sig, mer obskyra ekvationer fungerar bättre, men då känner få istället igen ekvationen). Av samma anledning kan man inte härleda andra grundläggande ekvationer såsom Newtons kraftekvation genom dimensionsanalys. Det är dock alltjämt ett problem, och kan bara avhjälpas med att välja en bättre exempel än gaslagen.

På ett annat ställe säger jag för en godtycklig funktion ${\displaystyle f}$ och sedan viftar jag med händerna och beräknar ${\displaystyle f^{-1}(0)}$ och säger den är konstant. Men generellt sett är inte en funktion bijektiv och därmed har den inte invers! Hur kan vi beräkna något som inte existerar?

Dessutom går vi helt förbi vad ${\displaystyle f}$ har alls med saken att göra. Vadå funktion? Hur kom den in? Hur rör den fysiken i problemet? Och varför ska man kunna skriva ${\displaystyle f(\pi _{1})=0}$ ? Att jag trollar fram en okänd funktion ${\displaystyle f}$ är mer magi än vetenskap, och är i mitt tycke pseudovetenskap. Det borde åtminstone motiveras bättre. Texten har som synes brister. --81.172.164.132 6 maj 2005 kl.17.56 (CEST)

Tack, det var lite kött på benen av din egenkritik. Det där med omvändbar funktion osv tror jag inte någon gymnasist skulle hosta över, så den ostringensen klarar de av. Däremot att helt plötsligt skriva en annan enhet för temperatur är svårsmält. Däremot är det helt OK att för exemplets lyskrafts skull låta det vara ett cirkelbevis, bara man förklarar att det är helt galet att göra så. Vi är ju inte ute efter att bygga en teori, utan för att ge en uppfattning av vad dimensionsanalys är.

En sak som jag med mina enbart 20 akademiska fysikpoäng skulle vilja se i det här sammanhanget är något mer om Nm för två helt olika storheter, och hur 2${\displaystyle \pi }$ kommer in i det sammanhanget. Men det kanske skule kräva en egen artikel, eller möjligen egen rubrik. /RaSten 6 maj 2005 kl.18.36 (CEST)

PS när tänkte du registrera dig och logga in?

Du ska inte känna någon press att skapa en signatur. Deltagandet är frivilligt även i denna aspekt. Ingen är skyldig att bidra. Om någon bidrar med information är det mycket bra. Du ska förstås göra så som känns bäst för dig. När detta är sagt vill jag ändå tillägga att vårt samarbe med dig och ditt arbete med Wikipedia, båda blir lättare om du har en signatur. --Etxrge 6 maj 2005 kl.19.11 (CEST)

Problemet som jag ser det är att ${\displaystyle \left[{\frac {N\cdot m}{mol}}\right]}$ inte alls är enheten för temperatur, utan produkten av enheten för temperatur (K) med enheten för den allmänna gaskonstanten (J/(mol K)). Ett antagande som görs i artikeln, och som bör uppmärksammas, är att konstanten är dimensionslös! (Lite svårsmält för mig, om jag ska vara ärlig) \Mike 16 maj 2005 kl.04.36 (CEST)

Den här artikeln har ett bra innehåll men jag tycker att den behöver wikiformateras och få mellanrubriker för att bli överblickbar. Dessutom är tillämpningen av dimensionsanalys mycket bredare än att bara förkasta felaktiga uttryck. Vidare finns det faktiskt fler varianter av dimensionsanalys; den som presenteras här kallas Rayleigh-metoden, utöver denna finns Buckinghams teorem och säkert ännu fler. Och ja, jag är beredd att ta tag lite i det... Kreddpajas 19 mars 2007 kl. 22.57 (CET)Svara