Vattenaktivitet
Vattenaktivitet, betecknas ofta aw, är en fysikalisk storhet som bland annat används inom livsmedelsteknik och byggnadsfysik vid bedömning av risk för bakterie- och mögelbefall.
Definition redigera
Vattenaktiviteten anges som förhållandet mellan ångtrycket över materialet (pm) och ångtrycket över rent vatten (p0), vid samma temperatur och tryck.[1][2]
En annan definition är den relativa luftfuktigheten, angett som decimalbråk, som ett material står i jämvikt med.
Ett material med vattenaktiviteten 0,75 kommer att ta upp vatten från luft med högre relativ fuktighet (Φ) än 75% och avge vatten till luft med Φ lägre än 75%.[3]
Användningsområden redigera
Ett sätt att förlänga en produkts hållbarhet är genom att sänka vattenaktiviteten, dvs. genom att ta bort (torkning) eller binda vatten (saltning och sockerkonservering).
I oljor beror vattenaktiviteten av mängden vatten som redan lösts i oljan. Mätning av vattenaktivitet ger därför en bild av oljans fukthalt i förhållande till mättnadshalten.[2]
Referenser redigera
- ^ Flink, Carolina. ”Utvärdering av m-modellen.. (hänvisar till G.Ayerst 1969)”. Lunds Tekniska Högskola, avd Byggnadsmaterial. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=3222137&fileOId=3222148. Läst 26 december 2013.
- ^ [a b] ”Oljefukthaltsbestämning med vattenaktivitetsmätning”. Vaisala applikationsdokument. http://www.vaisala.com/Vaisala%20Documents/Application%20notes/OilMoistureExpressedasWaterActivity_B210806SV-A.pdf. Läst 26 december 2013.
- ^ Mattson, Johan (2004). Mögelsvamp i Byggnader. Mycoteam. sid. 8. ISBN 82-91070-10-5