Svetozar Borojević von Bojna

österrikisk general

Svetozar Borojević von Bojna, född 13 december 1856 i Umetić, död 23 maj 1920 i Klagenfurt, var en österrikisk-ungersk friherre och militär. Borojević var en ytterst skicklig strateg och räknas av moderna militärhistoriker som en av första världskrigets främsta generaler.[1]  

Svetozar Borojević von Bojna
Borojević iförd uniform för en fältmarskalklöjtnant.
Titlar
YrkeMilitär
Militärtjänst
I tjänst förÖsterrike-Ungern
FörsvarsgrenÖsterrikisk-ungerska armén
LandÖsterrike-Ungern
Tjänstetid1875-1918
Grad Fältmarskalk
Befäl6:e kåren
3:e armén
5:e armén
Slag/krigBosniska fälttåget

Första världskriget

UtmärkelserMilitärförtjänstkorset
Rumänska Stjärnans orden
Lejon- och solorden
Järnkroneorden
Leopoldsorden
Maria-Teresiaorden
Personfakta
Född13 december 1856
Umetić, kroatiska militärgränsen, kejsardömet Österrike
Nationalitet Kroat
Död23 maj 1920 (63 år)
Klagenfurt, Kärnten, Republiken Österrike
Släkt
Frälse- eller adelsättBorojević von Bojna
Familj
Make/makaLeontina von Rosner (1889-hans död)
BarnFriedrich Borojević von Bojna (1901-1918)
Borojevićs grav på Wiener Zentralfriedhof.

Biografi

redigera

Borojević föddes den 13 december 1856 i byn Umetić, nära Hrvatska Kostajnica, i dåvarande kejsardömet Österrike. Han inledde sin militära karriär år 1876 då han fick tjänst som officer vid infanteriet. 1897 blev Borojević överste och steg sedan snabbt i graderna, för att slutligen befordras till general av infanteriet år 1913. Vid första världskrigets utbrott förde Borojević befäl över den österrikiska 6:e kåren i Galizien. I september samma år tog han över ledningen över 3:e armén och deltog den 10 oktober i den framgångsrika undsättningen av det belägrade Przemyśl.

Vid Italiens inträde i kriget förflyttades Borojevic till fronten Alperna, där han under två års tid slog tillbaka elva italienska offensiver. 1918 deltog han sedan i den tysk-österrikiska Caporetto-offensiven och befordrades samma år till fältmarskalk. Efter dubbelmonarkins sammanbrott erhöll han i oktober 1918 avsked och slog ner i Klagenfurt i Kärnten, där han avled den 23 maj 1920.

Se även

redigera

Referenser

redigera

Tryckta källor

redigera

Webbkällor

redigera