Marianne Aminoff

svensk skådespelare

Marianne Elisabet Aminoff, född 21 september 1916 i Uddevalla, död 14 april 1984 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Marianne Aminoff
Marianne Aminoff. Fotograf Louis Huch.
Marianne Aminoff. Fotograf Louis Huch.
FöddMarianne Elisabet Aminoff
21 september 1916
Uddevalla
Död14 april 1984 (67 år)
Hedvig Eleonora församling, Stockholm
Andra namnMarianne Aminoff-Karlén
Utbildad vidDramatens elevskola
MakeCarl-Gustaf Kruuse af Verchou
(1940–1942; skilda)
Sven Bertil Norberg
(1942–1951; skilda)
Frank Sundström
(1956–1966; skilda)
Anders Karlén
(1967–1984; hennes död)
IMDb SFDb

Biografi redigera

Aminoff studerade vid Dramatens elevskola 1935–1937. Efter studierna var hon engagerad vid bland annat Göteborgs Stadsteater, Dramaten och Vasateatern. Hon filmdebuterade 1937 i Gustaf Edgrens John Ericsson – segraren vid Hampton Roads och kom att medverka i drygt 40 film- och TV-produktioner.[1] Åren 1963–1968 var hon knuten till Dramaten, 1968–1975 till Stockholms stadsteater.[2]

Marianne Aminoff var gift första gången 1940–1942 med balettmästaren Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, andra gången 1942–1951 med skådespelaren Sven Bertil Norberg,[3] tredje gången 1956–1966 med skådespelaren Frank Sundström och fjärde gången från 1967 med professor Anders Karlén (1910–1984).[4]

Marianne Aminoff är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[5]

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

ÅrRollProduktionRegiTeater
1941Avis TalleySkilda språk
Samuel Nathaniel Behrman
Harry Roeck-HansenBlancheteatern[6]
1942Georgia SwaneeKid Jackson
Marcel Achard
Olof MolanderVasateatern[7]
GatflickanFlykten från Paris
Lo Håkansson
Martha LundholmVasateatern[8]
HeleneKan man lita på Peter?
Johann von Bokay
Martha LundholmVasateatern[9]
Erica MogensenLille Napoleon
Paul Sarauw
Max HansenVasateatern[10]
1945Cecily CardewBunbury
Oscar Wilde
Harry Roeck-HansenBlancheteatern[11]
1946GloriaMan kan aldrig veta
George Bernard Shaw
Harry Roeck-HansenBlancheteatern[12]
1947Tjuvarnas bal
Jean Anouilh
Bengt EkerotMalmö stadsteater
Min fru går igen
Noël Coward
Arne LydénMalmö stadsteater
1949Fröjd för stunden
Noël Coward
Ernst EklundLisebergsteatern
1951fru GaluchonClérambard
Marcel Aymé
Per-Axel BrannerNya teatern[13]
1953Min fru går igen
Noël Coward
Per-Axel BrannerLisebergsteatern
1954Sheila WendiceSlå nollan till polisen
Frederick Knott
Frank SundströmRiksteatern[14]
1956Edith FrankAnne Franks dagbok
Frances Goodrich och Albert Hackett
Sandro MalmquistRiksteatern[15]
Tredje personen
Louis Verneuil
Mimi PollakMalmö stadsteater
1957Peer Gynt
Henrik Ibsen
Ingmar BergmanMalmö stadsteater
Edith FrankAnne Franks dagbok
Frances Goodrich och Albert Hackett
Lars-Levi LæstadiusMalmö stadsteater
ArsinoeMisantropen
Molière
Ingmar BergmanMalmö stadsteater[16]
1958Herr Mississippis äktenskap
Friedrich Dürrenmatt
Lars-Levi LæstadiusMalmö stadsteater
Elvira CondomineMin fru går igen
Noël Coward
Frank SundströmLilla Teatern[17]
1959Violet VenablePlötsligt i somras
Tennessee Williams
Frank SundströmMalmö stadsteater
CorneliaNågonting outsagt
Tennessee Williams
Frank SundströmMalmö stadsteater
Elvira CondomineMin fru går igen
Noël Coward
Frank SundströmMalmö stadsteater
AglaéGeneralen på skolbänken
Jean Anouilh
Palle GranditskyHelsingborgs stadsteater[18]
RosalindaSom ni behagar
William Shakespeare
Frank SundströmHelsingborgs stadsteater[19]
1960Diane de BelflorTrädgårdsmästarens hund
Lope de Vega
Frank SundströmHelsingborgs stadsteater[20]
GertrudHamlet
William Shakespeare
Frank SundströmHelsingborgs stadsteater[21]
1961Anne SullivanMiraklet (The Miracle Worker)
William Gibson
Frank SundströmHelsingborgs stadsteater
Grevinnan LianeSå tuktas kärleken
Jean Anouilh
Eva SköldHelsingborgs stadsteater[22]
Den farliga vänskapen
Pierre de Marivaux
Frank SundströmUppsala stadsteater[23]
IrmaBalkongen
Jean Genet
Frank SundströmUppsala stadsteater[24]
1962Ulrika EleonoraKarl XII
August Strindberg
Frank SundströmUppsala stadsteater[25]
FaidraHjälten
Alfred Werner
Sandro MalmquistUppsala stadsteater[26]
1963RosalindaSom ni behagar
William Shakespeare
Frank SundströmUppsala stadsteater[27]
RoxaneCyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Hans AbramsonUppsala stadsteater[28]
Emilie Paumelle, Victors morVictor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac
Mimi PollakDramaten
1964Chi YünTre knivar från Wei
Harry Martinson
Ingmar BergmanDramaten[29]
1969NunnanVita horan
Tom Eyen
Pi LindStockholms stadsteater
1973FriedaAn der schönen blauen Donau
Ödön von Horvath
Jan HåkansonStockholms stadsteater
Länsmanskan
Kari
Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1974MyranJösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe
Suzanne OstenStockholms stadsteater

Bilder redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b] ”Marianne Aminoff”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=60351&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMarianne+Aminoff%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 21 september 2012. 
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  3. ^ NORBERG, SVEN BERTIL, filmchef, Sthlm (forts) i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 965.
  4. ^ Marianne Aminoff Arkiverad 30 november 2020 hämtat från the Wayback Machine. på 78:or och film (webbplats av privat skivsamlare)
  5. ^ Marianne Aminoff, Hitta graven, hittagraven.stockholm.se.
  6. ^ ”Skilda språk”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22213&pos=114. Läst 22 april 2016. 
  7. ^ ”Kid Jackson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14216&pos=424. Läst 1 maj 2016. 
  8. ^ Oscar Rydqvist (18 februari 1942). ”'Flykten från Paris' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-18/48/9. Läst 24 augusti 2015. 
  9. ^ ”Teater Musik Film: Repris på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 9. 4 mars 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-03-04/61/7. Läst 24 augusti 2015. 
  10. ^ ”Lille Napoleon”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14259&pos=426. Läst 1 maj 2016. 
  11. ^ ”Mister Ernest”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18890&pos=137. Läst 24 april 2016. 
  12. ^ ”Man kan aldrig veta”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22234&pos=142. Läst 24 april 2016. 
  13. ^ Dagens Nyheter 1 februari 1951 sid.10
  14. ^ ”Frank Sundström i Eskilstuna”. Dagens Nyheter: s. 9. 26 januari 1954. http://arkivet.dn.se/tidning/1954-01-26/24/9. Läst 15 mars 2017. 
  15. ^ S. B-l (1 oktober 1956). ”'Anne Frank' på riksteatern”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-10-01/267/15. Läst 27 december 2021. 
  16. ^ ”Misantropen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/misantropen. Läst 17 oktober 2015. 
  17. ^ S B-l (4 september 1958). ”Min fru går igen”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-09-04/239/12. Läst 25 december 2021. 
  18. ^ ”Anouilh i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 40. 4 oktober 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-10-04/269/40. Läst 26 maj 2018. 
  19. ^ Ingvar Holm (27 december 1959). ”Som ni behagar”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-27/350/19. Läst 26 maj 2018. 
  20. ^ Ingvar Holm (3 september 1960). ”Hälsingborg spelar Lope de Vega”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-09-03/239/16. Läst 26 maj 2018. 
  21. ^ Ebbe Linde (12 november 1960). ”'Hamlet' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1960-11-12/308/16. Läst 5 augusti 2017. 
  22. ^ Ebbe Linde (8 april 1961). ”Ett spel om hat och hämnd”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1961-04-08/94/12. Läst 5 augusti 2017. 
  23. ^ ”Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 20. 3 september 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-03/238/20. Läst 27 maj 2018. 
  24. ^ S B-l (18 november 1961). ”Kraftprov av Uppsala stadsteater: En drömmarnas bordell”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/12. Läst 27 maj 2018. 
  25. ^ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018. 
  26. ^ Ebbe Linde (24 mars 1962). ”Uppsala stadsteater: Dekoren bäst i 'Hjälten'”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-03-24/81/12. Läst 27 maj 2018. 
  27. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018. 
  28. ^ S B-l (16 februari 1963). ”'Cyrano': Ännu lever den gamla paradhästen”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-02-16/46/10. Läst 28 maj 2018. 
  29. ^ ”Tre knivar från Wei”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tre-knivar-från-wei. Läst 21 oktober 2015. 

Externa länkar redigera