Lime (Citrus × aurantiifolia (Christm. & Panz.) Swingle) är både ett träd och dess frukter, som hör till citrussläktet (Citrus).
| Lime | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Kinesträdordningen Sapindales |
| Familj | Vinruteväxter Rutaceae |
| Släkte | Citrussläktet Citrus |
| Art | Lime C. ×aurantiifolia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Citrus ×aurantiifolia | |
| Auktor | (Christm. & Panz.) Swingle, 1913 |
 | |
Lime är ingen naturligt förekommande art, utan är en hybrid av suckatcitron och Citrus micrantha.[1] Lime nybeskrevs 1913 av den amerikanske botanikern Walter Tennyson Swingle.
Lime växer bättre i tropiska områden, till skillnad från många andra citrusfrukter. Frukterna är vanligen runda och mellan 3 och 6 centimeter i diameter. Färgen är grön eller gulaktigt grön och fruktköttet är oftast surt och äts vanligen inte som den är, utan istället används saften som smaksättare i matlagning, godis, drycker och drinkar. Lime finns även i läskedrycker som till exempel Fanta-Lime och Jaffa-Lime. Under 1970-talet tillverkade SOBRA en kolsyrad dryck med namnet Lime men smaken hade dock inte så mycket med fruktens smak att göra.
Limefrukten är känd i Europa sedan 1400-talet. Den är ganska rik på C-vitamin, och brittiska sjömän brukade därför få en daglig relativt billig ranson limesaft för att undvika skörbjugg. Det är på grund av detta som engelsmän fortfarande ibland kallas för "Limeys". Halten är dock inte tillräckligt hög, så därför övergavs den efter en tid till fördel för apelsiner och citroner som hos andra sjömän.
Det finns tre olika frukter som går under populärnamnet lime. Den vanligaste i svenska affärer är den stora sura utan kärnor som på portugisiska kallas limão och på spanska limón sin semilla. Det finns även en mindre men mer aromatisk med kärnor som på spanska limón agrio. Den riktiga limen som är lite sötaktig, har kärnor och en liten pigg i änden, som en klementin, heter på portugisiska och på spanska lima.
Världsproduktionen av lime redigera
Produktionen i ton av citroner och lime, 2004; uppgifter från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.[2] Sedan dess har Kina och Indien ökat sin produktion påtagligt. Kina producerade 2012 2 300 000 ton.
| Land | Produktion (ton) | Världsproduktion (%) |
|---|---|---|
| Mexiko | 1 824 890 | 15 |
| Indien | 1 420 000 | 12 |
| Iran | 1 100 000 | 9 |
| Spanien | 1 050 000 | 9 |
| Argentina | 950 000 | 8 |
| Brasilien | 950 000 | 8 |
| USA | 732 000 | 6 |
| Kina | 583 161 | 5 |
| Italien | 550 000 | 5 |
| Turkiet | 535 000 | 4 |
| Totalt | 12 104 033 | 100 |
Se även redigera
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wiki How, Lime (fruit), 5 maj 2015.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wiki How, Lime (fruit), 13 maj 2015.
- ^ Olle G. Olsson och Lennart Engstrand. ”Lime”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lime. Läst 14 maj 2015.
- ^ ”Production, crops” (på engelska). FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAOSTAT). Arkiverad från originalet den 13 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110713020710/http://faostat.fao.org/site/339/default.aspx. Läst 14 maj 2015.